Jag såg precis på one tree hill, avsnittet när peyton inte vet om sin far är död
eller om han lever. det får mig att tänka på så mycket saker, inte om död utan
om helt andra saker, saker som gör mig både ledsen och arg, kanske tillomed
lycklig. och mitt i allt så ringde du, du berättade om träningen hur det hade gått
och så berättade du om honom, om att dom setts nu. att det var hon & inte jag.
jag vet inte varför jag ska höra sånt där ifrån dig, men det känns lite som en tröst
till allting så tack. resten är vår ensak. sen ringde mormor vi pratade om skolan
eftersom det börjar närma sig nu, hon frågade om jag tyckte det skulle bli kul &
ärligt talat så vet jag inte. det är nog vanligt att man får panikångest nu när det är
dax, och frågan är om jag verkligen vill det här men jag försöker verkligen se det
från den ljusa sidan. its you and me now. imorgon ska jag tillbaka till långsjö.
det kommer vara så mycket blandade känslor känns mest jobbigt, men då får jag
lite av chansen till ett sista adjö. hoppas på att få träffa pia också.

det gör ont att veta, men lika ont att undra.