helgen har blivit som den blivit, har nog kanske varit en av dom jobbigaste på
länge så jag lämnar det så. idag har jag tillbringat min dag i en buss, en timmes
bussresa åtminstonde, ingenting mot vad jag brukar men det är trögt just nu.
imorn är plugg som gäller igen, jag behövde verkligen det här lovet för att tänka ut
och pusta ut. känns iofs inte som att jag fått den tiden för mig själv som jag behöver,
för tiden har varit knapp och allting har gett mig klumpar. äntligen fick jag träffa din far,
vet itne varför de kändes bra men det gjorde det. vadå din pappa liksom, hur som helst.
jag är igentligen inte värd nånting längre, så som jag gör så som jag håller på.
du har inte en aning, det är nog det som gör det lite extra jobbigt. om tolv dagar åker
jag. äntligen eller vad jag ska säga, för just nu känns det som om jag hellre stannar
hemma faktiskt. för allting är så tungt och skakande, men när jag väl ligger på stranden
doppar fötterna i det blå så vill jag nog aldrig komma hem igen. ikväll ska jag träffa
N, får se hur kvällen slutar eller vart jag tar vägen. träffade joakim idag på bussen,
det fick min mage att krampa ännu mer eftersom allting om honom påminner om sofie.
mina älskade, inte setts sen i onsdags. för lång tid, hur ska jag klara mig i två veckor?
det är också en av anledningarna till att jag hellre stannar hemma. imorn gäller det.
önska mig lycka till.