när det knakar i fogarna.

Det är inte dig det är fel på, det är själva situationen som inte fungerar.

När man varit där själv,under en sjukt lång tid och gått igenom saker som ingen någonsin
kunnat förstå sig på, när man varit så vilsen att man inte vetat vem man är vart man vill eller
vart man är påväg, när man är så långt under ytan att inte ens änglarna i ens drömmar kunde
rädda än. då visste man ändå vad allting handlade om, varför man vara fortsatte att sjunka
men nu när min käraste vän, är på väg under vattenytan vet jag helt plötsligt ingenting längre.
helt plötsligt är det som om jag aldrig sjönk ner till botten, som om jag aldrig försvann in i
en svart dimma av sorg och mardrömmar. helt plötsligt vet jag inte hur jag ska hjälpa och finnas
till tillräckligt mycket för att det ska vara tillräckligt. helt plötsligt är jag lika vilsen.

fick precis reda på att jag skulle ha jobbat ikväll, det är inte alls likt mig. men var helt säker
på att jag inte skulle jobba så nu kommer jag förmodligen ha dåligt samvete över det
en lång period. jävla skithelvetesslickbannanpungarssvin. förlåt mig gärna.


Kommentarer

♥ Skriv vad du vill här:

♥ Namn:
♥ Spara uppgifter

♥ Mail: (visas endast för mig)

♥ Blogg:

♥ Skriv

Trackback
RSS 2.0