sommaren tog slut idag.

Nu har jag precis lagt ifrån mig telefonen, men ändå känns det som den sitter fast klistrad kvar vid mitt öra och du på andra sidan. Det brukar bli så med för många minuter, men jag kan inte slita mig. Idag har vi eller jag bestämt mig för en massa olika saker, gjort överdrivet många löften och tagit tag i saker som jag vanligtvis brukar vara riktigt dålig på att ta tag i, men det gjordes och jag vet inte om jag ska vara glad för att löfterna gavs till dig eller ledsen, återstår att se helt enkelt. Vissa löften och bestämelser vill jag inte nämna här, men en av dom är sommar 09. och ni vet precis vad det innebär, vårt jävla år och jag är taggad till tusen. och jag ska inte göra samma misstag som i år, i promise och så ett löfte, att sluta handla ihjäl mig på kläder & dylikt jag ändå aldrig kommer andvända, jag har nog faktiskt inte ens fattat det själv men när ens mormor som jag inte ens träffar en gång i månaden pekar på en tjej mitt på stan och frågar, "visst hade du en sån där klänning på din pappas födelsedag, den är ju jätte fin" och jag kollar frågande på henne och skakar på huvudet och kommer hem och upptäcker att det är samma klänning på bilderna från februari som på tjejen på stan så känns det ganska hopplöst, passade därför på att kolla igenom mina kläder och hittade fyra tröjor en kjol och ett paket med strumpor som prislappen fortfarande satt kvar på, då undrar jag varför jag kom hem ifrån stan idag med fem nya påsar med kläder som prislappen säkert också kommer sitta kvar på när jag hittar dom om ett år, passade på att ta bort dom genast bara därför. jag ska bättra mig, defentivt. och så det här med mig och sofie, vårt godislöfte och allt vad det innebär som börjar nu på fredag,  och mitt o emmas gymmande och skolan. Det är nog det största och bästa löftet igentligen, jag ska ta det på allvar nu. sattsa maxat. Sen konstaterade vi båda två som avslut på det hela att det nya året ska bli som en ny start, vi ska åtminstonde lämna allt det tråkiga bakom oss, jag och min älskling. jag är tokkär, fan.

sen kom jag på ett till löfte nu när jag kom o tänka på att jag tappat mitt busskort, iofs får jag ett nytt på fredag men jag behöver det nu, och jag behövde det igår när jag stog utanför bussen och helt förtvivlad slet ur allting ur väskan och bara ville skrika sönder rutorna, då behövde jag det verkligen. tur som jag hade var busschauffören ett bekant ansikte, så all förtvivlan gick hem hos honom, lucky me. Men denna dag och resterande dagar är inte lucky me så därför blev det sista löftet förhoppningsvis SLUTA SLARVA, det här med busskortet är ju inte det enda precis så måndag den 25 är en helt ny start för mig, början på nånting nytt och nånting underbart. med dig.




precis vad jag skulle behöva just nu, jävla skit att jag måste gå i skolan.

Aa du stumpan jag är faktiskt laddad som fan. Jag äter hur mycket godis som helt just nu bara för att jag vet att snart får jag inte göra det längre. Så man måste ju passa på. faktiskt . .