deep.
Aldrig känt mig så tom på ord, tom på känslor och tom på glädje.
Det är alltid alla andra och allt annat som ska vara i fokus, jag har
aldrig varit den men kan inte ens minnas då mina närmsta frågade
om hur jag mår, och jag skulle bara vilja svara att jag mår förbannat
dåligt, jag är skit stressad som alla andra men får aldrig chansen till
att visa det eller bli förstådd, jag är jävligt ledsen över tusentals saker
och förstår nästan ingenting längre, jag känner mig så jävla ledsen och
ingen varken förstår eller bryr sig.. jag vet jävligt trist och deppigt inlägg
men ibland hjälper det, har stängt in mig i mitt rum som snart inte kommer
vara mitt rum, det kommer gäster men jag ska inte gå ner.. jag ska
stanna här och kanske tycka en smula synd om mig själv.. för jag orkar
inte, inte just nu och inte mer av det här.. jag säger stop.
Hoppas du mår bättre nu:)
Det är faktiskt bra att få berätta om det så "bara" är att skriva!
Kram till dig
:( Kämpa kämpa. Kram
Alla har rätt att må dåligt, och alla gör det, men ändå är det lite tabu... Varför? Det blir en känslomässig kris när man ska flytta hemifrån också, men ens föräldrar har man alltid och dom älskar en lika mycket även om man flyttar. Men det är inte fel att säga ifrån om man inte orkar, det är man skyldig sig själv. Ingen tackar dig för att du bränner ut dig och är alla till lags. Stå på dig och säg ifrån ibland så gör du dig själv en tjänst som du kommer må bra av.
