jag känner ganska mycket, jag känner många starka, fina
underbara känslor, men också hårda, läskiga och jobbiga.
det finns inte många människor jag vill tycka illa om, men
så finns det också nån man inte tycker om.. någon som
förstört en del av ens liv, som hela tiden kämpar för
att förstöra det ännu mer, och det är så frustrerande,
att varje dag kämpa för att den människan ska försvinna,
bara skaffa sig ett eget liv och låta våra vara i fred, förut var
jag arg, jag var ledsen.. Nu är jag bara väldigt ledsen över
att den människan har ett så patetiskt liv att den ständigt
vill förstöra någon annans.. Jag tycker synd om människor
som är så, kan någon bara hjälpa dem? hursom helst, jag
känner också fina och bra saker, saker som är verkliga men
som känns helt overkliga, som att fab är min, ibland är det
så himla svårt att förstå, det kan göra ont samtidigt som det
känns fantastiskt, känslan av att komma hem till vårt hem,
mötas av hans fantasitska armar,  äta en god middag med
tända ljus tillsammans, att avsluta varje kväll med en godnatt
puss, och att få somna i hans famn. En trygghet som inte går
att förklara ens för sig själv, jag har försökt ett tusentals
gånger.. Därför försöker jag ständigt, göra honom glad, det
behövs bara något så litet, och det gäller alla. Jag är så glad
över att ha en fantastisk pojkvän, familj, släkt, vänner..
Det är det man överlever på, jag gör allt för er. ♥