Får lite små panik när jag tänker på att Augusti faktiskt snart är här! Jag sitter framför alltsång, tända ljus och en stor bebis i famnen som om några dagar blir 5 månader? Hur kan tiden möjligen gått så fort? Jag vill skrika STOPP, många tårar rinner för min kind när man ser bilder på hur liten våran kille varit, så hjälplös.. Idag är han en kille med en väldigt stark vilja, allt på hans villkor, han vill ha allt som han ser och älskar att riva mamma i håret.. Lilla pyret.. Så svårt att förstå att du är vårt barn. ❤ Det finaste vi har. Tiden går med andra ord för fort både här & där, ikväll är fabian tillbaka på is och i vinter ska jag titta på matcher med min fina lillla kille som ska heja på pappa & förhoppningsvis farbror Daniel, mm det hoppas jag och Noel och med det sagt även tant Louise som sällskap på läktaren. ❤ Hålla tummarna går ju alltid. 

 

Jag undrar verkligen över hur nästa år kommer se ut, om vi kommer hitta ett hus, bygga ett hus,bo kvar här och göra om, bo i en större lägenhet, lite läskigt är det att inget veta..  åh jag vet precis hur jag vill ha det i mitt hus, om ändå ändå vore dax att planera det nu i höst rusket.