Det är så mycket blandade känslor med en bebis, det är underbart, livet, man är lyckligare än man någonsin varit, men det är också väldigt jobbigt, den som säger något annat ljuger. Jag kan ofta sitta och titta igenom mina tio tusen bilder i mobilen, se hur min mage växte för varje vecka som gick, se hur lycklig jag var över den där magen. Och sen kom du, det känns fortfarande som igår och när jag ser dom bilderna av en nyfödd Noel, och hur han växt och utvecklats på 15 veckor, börjar jag gråta, och Noel blir tyst och kollar frågande. Vart tog tiden vägen? Låg du inte nyss i min mage? Va du inte nyss en liten storlek 50 bebis? Jag älskar verkligen Noel mer och mer för varje dag som går, och ju mer han lär sig ju roligare blir det. Men tiden sprang iväg, och vårt lilla spädbarn försvann för fort... ❤