Saknar verkligen nyfödd tiden, den gick liksom för fort.. Som iofs alla andra faser också gjort, helt plötsligt kunde han vända sig, sen satt han själv, sen ålade han sig framåt, och så kröp han, och ställde sig och nu går längst allt och släpper taget o står själv i korta stunder.. Samtidigt som jag tycker att tiden gick sakta då och jag bara ville se nya framsteg varje dag så har den gått för fort. Och vi hat så sjukt mycket framför oss just nu att innan vi vet ordet av fyller han 1 år. Jag vill så djupt inte att det ska hända, samtidgt som jag inte vill något annat än att han ska börja gå och prata.. älskade Noel, att just jag fick bli din mamma är den största gåvan någonsin.