Idag den 7:e december 10:01 för 7 månader sen föddes vår Mio, jag minns det sååå himla tydligt när jag såg den där lilla snoppen o berättade för Fabian att det var en han. Han som legat där inne utan att vi vetat, våran lilla lilla Mio, idag är han såå olik sig. Det är nästan lite läskigt, han va ju en väldigt smal kille tills 4 månader o det förändrar ju mycket genom att lägga på sig bebishull, nu är vi så glada för det.. Jag älskar tjocka gosiga lår o kinder o tyckte de va jobbigt när han va så spinkig. Tur att det ändrades. 

Annars då, mam kan ju tro att han är väldigt matglad men de stämmer inte, vi har kämpat på med mat sen 4,5 månad o det är först nu lite lite kommer i magen.. Smoothies är bäst som man kan suga på, sked suger & gröt är svin äckligt. Men de tar han igen på natten när han alltid vaknar två gånger för mat, annars skriker han tills han får det, ja Mio somnar inte av att skrika sig tills sömns som storebror gjorde efter 5 minuters skrik, Nepp ! Han tog välling i början o de mättade bättre men drt är inte heller gott längre tydligen så de skippar vi. 

Han sitter ju nu sen ett bra tag tillbaka, han har storlek 62 i kläder men jag använder några i 56 fortfarande 😅, storlek 3 i blöjor & ålar sig bra runt runt o bakåt men inte framåt.. Inga tänder fast han kliat, bitit o dreglat sen 3 månader ! 

Mio & Noel är två helt olika individer, precis som i magen. Mio behöver uppmärksamhet & närhet o gillar inte att vara själv. Han är mycket mer känslig & mer missnöjd i jämnförelse. Noel är en så självständig, framåt & glad kille o har alltid varit, medans Mio nog kommer bli lite mer tillbaka. Mio är lite senare i det mesta jämnfört med storebror men är både längre & lättare. Rån är favoriten & att tugga på mobiler.