Tid.

Vet ni, ganska ofta trycker dom här känslorna i bakhuvudet, hur mycket man än vill försvinner dom inte. Dom där ångestfyllda känslorna om hur jäkla fort tiden går, det är skrämmande, fruktansvärt, hemskt men såklart också fantastiskt. 

Innan våran lilla Noel flyttade in i min mage tänkte jag aldrig på tid, det var liksom aldrig lika uppenbart som nu när vi har barn, tiden från det där plusset tills han tillslut lades på mitt bröst gick väl inte överdrivet fort, det var ju en evig längtan, en massa mental & fysisk förberedelse. Men sen, från den dagen han tog sina första andetag på vår jord så har tiden sprungit iväg, nu när Mio kom är det så lätt att tänka tillbaka, hur var Noel, när började han le, skratta sitta, gå osv.. O då minns jag knappt, o det är ju fruktansvärt. tiden springer liksom ifrån en, jag är ofta kvar i att Noel är 4 månader och det var tre år sen? TRE ÅR! 

Samtidigt som hela min kropp skriker stanna tiden så är varje ny dag, varje nytt framsteg med dom de allra finaste jag har! Jag älskar varje dag dom driver mig till vansinne & varje dag jag får älska dom! MEN, tiden! Den borde bara gå lite lite saktare! 



Kommentarer

♥ Skriv vad du vill här:

♥ Namn:
♥ Spara uppgifter

♥ Mail: (visas endast för mig)

♥ Blogg:

♥ Skriv

Trackback
RSS 2.0