NS.

igår var jag med mina pullor. jag vet aldrig vad det är som händer med mig, men allting känns alltid så tryggt & säkert. och jag behöver inte mycket alls av det där, det behövs ytterst lite och jag kan känna mig fri hur länge som helst. tills det är dax att säga hejdå. förut tog det inte lika hårt, men nu när vi vet hur det blir hur sällan vi ses och hur sällan vi får ha det så här fint och bra så hugger det till. och imorn åker panna till kap verde, jag är sjukt avendsjuk men så jävla glad för hennes skull, verkligen. inatt var det trångt i min säng, tre pullor. men jag älskar sånt där, och när vi vaknade var alla lite snoriga och lite hostiga. ja ibland får man dessutom tycka synd om sig själv, jag fixade iaf banta frulle och sen var det dax för mina kära att åka. skynda dig hem anna, längtan blir värre på det långa avståndet. jag börjar få klumpar, efter allt prat om killar, kärlek, känslor, sårbarhet, glädje, tårar osv så svarar du inte. jag vet igentligen inte om jag bryr mig så mycket som det känns just nu men det känns åtminstonde hela tiden. jag vill att du ska veta så mycket, som att jag är jävligt ledsen för allting och att  jag saknar dig. saknar dig sådär mycket så att allting känns, varenda liten grej.


I want you to know you made me happy, I want you to know you mad me sad

Kommentarer

♥ Skriv vad du vill här:

♥ Namn:
♥ Spara uppgifter

♥ Mail: (visas endast för mig)

♥ Blogg:

♥ Skriv

Trackback
RSS 2.0