idag skulle jag jobbat men herregud vad jag har ont i min käke.
det känns verkligen som om någon slagit mig så jävla hårt som man bara kan
som om hela käken är av, och jag vet inte vad jag ska ta mig till för det är så typiskt.
& jag har så jävla ont som jag fick första gången när jag o carslok var på findlandskryssning.
jag har iofs haft det säkert tjugo gånger nu men det gör ´verkligen ont så att det känns
i arslet. & ikväll har jag o panna fixat så att vi ska vara lite folk vid lindbacken o umgås
för att ta vara på sista tiden, men jag får faktiskt se hur det blir med det för just nu orkar
jag aldrig det. jag som sett fram imot det så sjukt mycket. till en början blir det bara sängen
massa filmer som kommer påminna om dig men så är läget just nu tyvär det går inte o göra
nånting åt det & IPREN och massa smoothie för mig. för jag måste verkligen känna
mig pigg tills på lördag för då jävlar. herregud va kul vi ska ha. skit ner er.

Räck mig din hand ge mig din kärlek, den man älskar den saknar man så.

allting påminner så jävla mycket om känslan om all dans och om uppsnärjningen

och om dig, första gången våra blickar möttes. första gången jag slungades av dig.

jag är så jävla trött på o påminnas om dig varje dag. på saker vi gjorde, på saker vi inte
gjorde och på saker vi borde gjort. och jag är så trött på att påminnas om hur fint dina
ord klistrades av vackerhet runt mitt hjärta och hur bra det kändes när din elementvarma
kropp var tätt imot min. hur du lag huvudet mot mitt bröst och sa att jag skulle stanna
tiden. men vem fan är du nu? det sårar så sjukt. jag hatar det. bara tiden kan få mig att glömma dig.



                ett ensamt hjärta på en öde ö. så nära men ändå så långt bort.