Tänk att våran kille låg där inne, att det hela tiden var våran Noel.. Ganska precis 26 fulla veckor.. Älskade du. Hur kan ditt andra år redan snart vara förbi? Hur kan du bli två år om drygt 3 månader? Helt obegripligt! 

Tänk hur mycket man kan sakna den där magen, att se den växa från vecka till vecka, känna starkare & starkare rörelser, känslan när man smeker den som om det där inne låg utanpå, så varsamt och med sån känsla.. Att prata med sitt blivande barn & undra undra undra vem som gömmer sig där i.. Hur hårt jag än kämpar med o få bort det som är kvar efter den här magen så vill man ju bara ha den igen, åh vad jag längtar tills den dagen kommer.., då jag & min kära fästman, vår älskade son får en fjärde familje medlem.. Det finaste någon kan få! 

 

Nånting som verkligen är läskigt är hur fort man glömmer & hur man inte ser hur fort sitt lilla barn faktiskt växer? Jag minns knappt smärtan under & efter förlossningen längre, den som satt i ryggmärgen trodde jag, jag trodde ALDRIG att jag skulle kunna glömma den smärtan men när jag sitter och försöker sätta fingret på känslan går det inte? ♥vOch människor man inte träffar så ofta som inte sett Noel på ett tag utbrister alltid att va stor han blivit, och jag bara håller med fast jag egentligen inte tycker att han ändrats nånting förutom på tyngden.. ♥ Men sen tittar jag på bilder och blir alldeles gråtfärdig, har han varit sådär liten? Låg han i min mage i 9 månader? Födde jag fram honom? ♥ Det är verkligen omöjligt att beskriva med ord hur blandade känslor man har, hur mycket man älskar ett sånt litet liv, hur man skulle klara sig utan honom & vad var livet innan han kom? ♥

 

våran älskade lilla Noel. Väx inte upp för fort. 

 

 

Noel 2 minuter gammal cirka. ❤ 

 

Tänkte som jag tidigare nämnt skriva om tiden efter

förlossningen, eftersom allt fokus när man är gravid

verkligen läggs på förlossningens smärta. Jag hörde

inte ett enda ord om hur ont det skulle göra efteråt,

utan bara att all smärta försvinner när bebisen kommer

på ditt bröst, och visst stämde det. Direkt när Noel

las på mitt bröst, att känna hans hud mot min, höra

hans skrik och se hans ögon för första gången gjorde

helt klart att smärtan jag kännt under 26 timmar ( från

första värkarna) var som bort blåst, och visst gjorde

det inte lika ont att bli ihop sydd med sin bebis

på bröstet. Nä just den biten gick helt okej.

 

Men sen kom timmarna efteråt, jag skulle in i

duschen och att våga röra sig där nere kändes som

att göra det man är mest rädd för, världens konstigaste

känsla och svidande. För tro mig, man vill tvätta

sig ren där nere, hur ont det än gör. När jag äntligen

kommit ur duschen och ska torka mig, kommer smärta

nummer 2, fy satan. Och sen kommer blodet, en massa

jäkla blod och hinner knappt ta på mig nät trosorna innan

jag måste byta dom igen.. När jag väl hade klätt på mig,

kände mig hyffsat ren och fick hålla i min bebis igen så

försvann smärtan för en stund igen, herregud det jag

bärt på i 9 månader ligger ni i min famn, vill jag någonsin

släppa taget om den här underbara skapelsen? Nej.

 

När vi sen kommer upp till BB hotellet, klockan är mycket

och vi ska försöka sova.. Med en bebis man bara kännt i

ett par timmar, som man inte vet nånting om, med bröst

som ska börja ammas och man inte har en aning om hur?

Då börjar saker bli jobbigt igen, och saker gör ont.. Herregud.

Kroppen kändes som en enda stor spagetti, mag musklerna

var borta och att sitta var jobbigt, ett evigt svidande från

underlivet och känslan av hur det bara forsar blod. Inte bokstavligt

kanske, men det kändes så.. Och så börjar livmodern dra ihop

sig. Jaha tänkte jag, är det dax att krysta igen nu eller? Den

här värken var verkligen som krystvärkarna, satan vad ont

det gjorde och det var liksom inte över på nån timme..Det

fortsatte, tills jag lyckades somna och vaknade igen.

Värktabletterna jag fick hjälpte till en viss del och vi kunde

njuta av våran son på morgonen. Men det var liksom inte

över, kanske borde jag läst på bättre men jag trodde inte att

det var sant.. Vi blev ju flyttade till ne o avdelningen och fick

gå en helt sjukt lång väg dit, det kändes som att hela kroppen

skulle vika sig när vi var framme och jag ville bara lägga mig

och sova i flera dygn.. I det tillståndet få se sin bebis ligga

helt ensam i en "låda" och solas, gjorde så ont. Jag hade ingen

aning om hur det såg ut och det var ingen rolig syn, vi ville bara

ha vårat lilla barn och få vara en familj.. Med en massa känslor,

värk från hell och en bebis vi inte fick ha i våran famn eller på

vårt rum så får vi heller inte ta emot besök eller använda våra

mobiler.. Vid den här stunden ville jag gå under jorden..

 

Den natten alltså ett dygn efter förlossningen trodde jag att

jag skulle hoppa ut igenom fönstret, och jag tycker så synd om

Fabian som helt hjälplös försökte med allt, han försökte fixa

värktabletter, vete kudde mm. och jag bara låg där och hade

jäkligt ont och saknade vårt barn som vi inte ens haft i ett dygn.

 

Värkarna från livmodern, svedan från underlivet, kroppen som

kändes som en spagetti och en massa jobbiga hormoner kändes

som topp notch, men nä. Min kropp fylls med vätska, tio gånger

värre än under graviditeten och det gör så satans ont. Jag tänkte

att när är det över? När får man känna sig bara lycklig ?

 

Det är såklart väldigt olika för alla, och det behöver ju inte alls

göra ont för vissa. Men för mig var tiden efter förlossningen så

jäkla mycket värre än dom 21 timmarna jag låg på förlossningen

och kämpade och krystade. Idag när man fortfarande känner hur

det drar så tänker jag, nej nej nej inte igen. Det är väldigt logiskt

att det ska kännas såhär, kroppen har ju varit med om något helt

otroligt, men informationen om tiden efteråt borde vara lika mycket

prio ett som tiden under förlossningen, för det är tamme sjutton samma

smärta, om inte värre som sagt. Att kissa är ett helvete, och man

hade kanske inte tänkt att man skulle stå i duschen och kissa? Men

det är det enda som inte gör ont, jag hade inte tänkt att få bröst

stora & hårda som bowlingklot som ömmade bara jag smekte på

dom, tänk er då en bebis som ska suga där? F y  f a n ! Kanske var

det därför min ork och smärttröskel inte längre klarade av amingen,

det blev liksom aldrig bra. Så till er som är gravida, läs på

ordentligt.. Det är inte kul att ligga där ovetandes och veta om man

borde ha såhär ont eller inte. Hoppas ni inte blir rädda nu, det är

såklart värt all smärta i världen ändå, men det kan vara bra att veta.

Jag önskar så innerligt att någon sagt något till mig och att jag hade vetat.

 

För 5 veckor sen låg våran älskade lilla bebis där inne, gravid bilden

är från vecka 39 ( 38+5) och den andra bilden ifrån idag. Rätt sjukt

att kroppen kan återhämta sig så mycket? och att magen faktiskt dragit

ihop sig bra, även om en deg klump och en massa bristningar återstår.

Tre dagar innan förlossningen fick jag mina bristningar på magen, hade

klarat hela graviditeten med några små på kärlekshandtagen och sen

kom det som en bomb. Inte kul alls, men får vara evigt tacksam för det

som kom ut mig. Älskade lilla Noel. ♥

 

helt otroligt vilka nya känslor som landat i mig sen Noel kom.. När jag ser bilder på ultraljud, gravid magar och nyfödda bebisar så gör det ont i mig, jag saknar att få se våran bebis för första gången, höra hans hjärtslag, känna hans första sparkar, se magen växa och växa och inte ha en aning om vem som döljer sig där inne. ❤ Tiden i magen gick verkligen sakta, och tiden utanför har sprungit iväg, jag är världens lyckligaste som har min son på utsidan nu, men just dom där känslorna som är svåra att sätta ord på, dom känslorna kommer jag nog alltid sakna.. ❤ Och nästa gång är det ju inte första gången så det blir en helt annan sak.. Det är verkligen svårt att förstå att han växt i min mage och blivit såhär stor, att det nu är våran lilla bebis i hela vårat liv. Jag älskar dig oändligt. ❤ 

 

Söndagen den 3 Mars.

Vaknade på söndagen vid nio tiden, allt i sin ordning inget

konstigt och med andra ord inga känningar. Magen hade dock

en helt ny form, och jag och fabian undrade verkligen vad det

kunde vara, om det var ett tecken på att det snart skulle vara på G?

Tiden gick och vi bestämde oss för att åka till rånäs och mina

föräldrar för att njuta av det underbara vädret och grilla korv.

jag kände att det var nödvändigt att packa med BB väskorna, trotts

att jag inte hade några värkar, men det kändes mest rätt.

 

Sagt och gjort, kom dit vid 12-1 tiden, grillade korv och bänkade

oss sen i soffan. Mormor och Morbror skulle komma dit på middag

på kvällen och mamma tyckte vi kunde stanna, vi avvaktade lite

och vid två tiden började jag känna helt nya värkar, men än var det

ju inte dax tänkte jag.. Värkarna gjorde ondare och jag började

klocka, 2 värkar på tio minuter, så fortsatte det till ungefär 3 tiden..

Därefter kom dom mycket tätare, och vid fyra halv fem tiden bestämde

vi oss för att åka hem. Jag kunde inte sitta ner när jag fick en värk

utan ville ha något att hålla mig emot, fönsterbrädan var perfekt.

 

Ungefär vid 17 tiden åkte vi igenom norrtälje och vi bestämde att

köpa med mat hem från donken, någon ork till att laga fanns inte.

Köpte med från driven och skulle äta när vi kom hem, lämnade kvar

alla bb väskor i bilen och gick upp för att äta.. Fabian tog en tugga

av sin hamburgare ( han skyllde på att den var äcklig, jag tror att han

var väldigt nervös) hihi. Och jag fick inte i mig en enda tugga av min

mat, stod och hängde på fönsterbrädan eller vid handfatet.. Fabian

tjatade om att jag skulle ringa in, men jag hade bestämt sen långt innan

att jag skulle stanna hemma länge länge, tjena.. Tillslut tänkte jag att

hur ska jag kunna klara det här? Är väldigt känslig för smärta.

 

Fabian övertalar mig att ringa in, och jag i mitt tillstånd vill att han ska

googla vad man ska säga när man ringer, typiskt mig.. Väl i telefonen

så blir jag placerad i kö och jag hinner tänka tio gånger att jag ska

lägga på.. Vet inte hur länge jag står i kö men länge kändes det som.

När jag kommer fram får jag förklara hur värkarna är osv och då kommer

dom med två minuters mellanrum.. Kvinnan i telefonen tycker att dom är

väldigt täta och hon hör att jag har ont, men förbereder oss på att vi kan

få åka hem om jag inte är öppen..

 

Vi klär på oss och börjar göra oss redo för att åka, innan vi går till bilen

ser jag ett kissskydd till lillemans vagga ligga, säger att vi borde ta med

det och lägga i bilen ifall att.. Fabian hjälper mig in i bilen och så rullar vi

mot danderyd, när vi åker förbi donken i norrtälje visar klockan 18:07 och

vattnet går, herregud. Det är inte lite sipprande, utan floder av vatten och

som en liten fontän som sprutar rakt upp. Försöker lugna Fabian och säga

att han inte behöver köra fort för det utan vi tar det lungt.. Inte det lättaste

när man är den som sitter bredvid kanske. Resan till danderyd kändes som

en hel evighet när det tog 25 minuter.

 

vid halv sju parker vi bilen på förlossningen och trampar in.

18:35 är jag inskriven. Blir undersökt en halvtimme efter och är då öppen 3

centimeter.. Bebis hjärtslag ligger på 135.

 

klockan åtta börjar jag få ännu ondare, får 2 citodon och ställer mig i duschen.

Det gör ont att sitta och det gör ont att stå, försöker vara i duschen så länge jag

orkar och har ingen aning om hur länge jag står där..

 

 

Får ondare och ber att få lustgas, tack och bock. min nya bästa vän.

 

Kvälls personalen går hem & natt personalen kommer. Så himla himla nöjd

med natt personalen och håller tummarna vid varje undersökning  för att det

ska vara dax och för att dom ska vara med vid förlösningen.

 

Börjar må illa och kräks.

 

Här har dom svårt att läsa av bebis hjärtljud med CTG och en skalp sätts.

 

 

Hade sedan lång tid bestämt mig för att EDA inte skulle sättas i min rygg,

men vid det här laget hade jag så jävla ont och var så himla trött att det inte

finns något annat att välja på.. Ber om alltså om EDA.

 

Tiden fram tills att ryggbedövningen sätts, är nog den tiden som kändes

längst under hela förlossningen.. Det kändes som en evighet och det gjorde

ondare och ondare. När läkaren kommer in minna jag att herregud vilken snygg

doktor och sen tittar jag inte upp mer.. Känner inte av när ryggbedövningen

sätts och det var ju just den smärtan jag var så himla nervös för, en bra läkare

med andra ord.. När EDAN börjat värka hamnar jag i himmelriket, vilken

lättnad.. Alla värkar försvinner och endast ett rejält tryck neråt återstår, åh vad

skönt det var, tror inte jag kan beskriva hur skönt..

 

Under natten händer inte så mycket,  Fabian får sova lite och jag försöker vila.

Emellan åt fylls EDAN på och och jag töms på urin då det inte kommer något

när jag försöker kissa.. Nya skalpel sätts i bebis huvud och tiden går för mig

väldigt fort konstigt nog.

 

Blir undersökt och är öppen 10 centimeter, barnmorskan som varit med hela natten

tror att hon ska hinna få se bebis innan hon slutar 07:00 och jag får ett väldigt hopp

om att  snart kommer vi få se våran lilla son.

 

Krystvärkar. och jag får för första gången pröva krysta.

utan resultat och när morgonen personalen kommer och jag undersöks

igen har livmoder tappen svullnat igen, är fortfarande öppen 10 cm men

kanterna är svullna och jag får inte krysta mer.

 

Får värkförstärkande dropp.

 

Endast en tunn tunn kant kvar runt om och personalen försöker utplåna den

genom att trycka bort den men det går inte..

 

Tappas på urin igen.

 

Droppet ökas då det gått 18 timmar sedan vatten avgång.

Känner hur trycket ökar neråt och ber om mer EDA.

Vid det här laget är jag väldigt ledsen och uppgiven för att inte tala om trött.

Funderar mycket på hur jag ska ha någon ork kvar till att krysta ut honom.

 

14:15 

Nya personal igen, och vi får använda oss av förlossningspallen för att få

huvudet att tränga längre ner.. Ingen skön ställning alls och det trycker verkligen

på helt för jävligt mycket..

 

Börjar krysta. Smärtan går inte med ord att förklara, jag trodde helt klart att jag

skulle avlida, inte bokstavligt dö men att något skulle gå sönder så sjukt mycket

där nere av smärtan av döma. Jag skrek flera gånger att han måste ut, NU.

Attt jag inte orkar mer.. Blir erbjuden sugklocka och konstaterar att jag kommer

spricka enda till haparanda och att han kommer få ett fult huvud.. Nä tack.

 

Här börjar vi med handdukstricket, jag och en av barnmorskorna har dragkamp

och tro mig, det kändes i armarna dagen efter.. Ett väldigt väldigt bra hjälpmedel

fick sån energi och kraft från handduken..

 

Våran fina underbara vackra son föds.

 

 

Känslan när han läggs på mitt bröst, Fabian tätt intill och världens vackraste

ögon stirrandes mot oss kommer aldrig gå att förklara så jag kommer inte ens

försöka.. En helt underbar fantastiskt liten pojke som vi skapat och som jag fött

fram. ♥ Livet fick en helt ny mening och jag vet ärligt talat inte var livet var innan du kom. ♥

 

21 långa  timmar tog det för våran prins att titta ut.

Vad skulle jag gjort utan Fabian? ♥ Älskar er mest av allt.

 

Idag visade vågen att jag är nere på inskrivningsvikten.. Har gått ner alla kilon jag gick upp under graviditeten, dvs 11 kilo. Gick upp två kilo på slutet pga av allt vatten.. Lycklig tjej. Nu ska jag bara gå ner mer, längtar tills jag får börja träna.. Önskar mig " träning för nyblivna mammor" av Olga Rönnberg om någon vill göra mig glad..  ❤ 

 

Här är sista magbilden, tagen på söndagen när vi åkte in till bb.. Den andra bilden är från idag, Lite deg mage kvar men inga kilon.. 

Herregud vad jag saknar min bebis mage. ❤ Åh. 

 

Jäkla hormoner, sitter och gråter till era fina kommentarer.. Så himla skönt att höra att någon  kännt samma.. Fortsätt gärna, det ger mig så mycket styrka och mitt i allt gråt får jag skina upp. ❤ Jag lovar att svara när vi landat hemma.

 

 Idag trodde vi att vi skulle få åka hem, allt var nästan klart men tillslut blev det ändrat.. Nu håller jag allt jag kan hålla för att provet imorgon är bra och vi får åka hem.. Efter besvikelsen som lös i våra ögon idag vid beskedet så fick vi låna en vagn och ta vår första promenad med våran son.. Solen sken och efter 5 dagar utan frisk luft blev vi som nya människor.. Vi har även klarat av hörseltest & PKU test idag. så skönt. Tanken på att pressbyrån tjänat över 1000 kronor på oss gör mig arg, finns inget att äta här direkt och vi får ju inte ta med bebis ut, så skit mat för 1000 kr, jippi. Tur att vi fått världens finaste son, det är ju det enda viktiga! ❤

 

 

 

 

Vi har det bra efter alla omständigheter, jag vill skriva och uttrycka mig om hur bra saker varit och om hur skit mycket varit.. Med blandade känslor och helt slut på tålamod vill jag bara hem. Vi är alltså kvar på Danderyd, vi har sen igår morse varit på Neonatalavdelningen.. Vår lilla kille fick gulsot och har behandlas på heltid. Helt isolerade och får bara använda mobiler utanför avdelningen.. saker har verkligen inte blivit som vi tänkt och jag saknar min fina familj som jag bara vill ska få träffa våran son.. det känns inte rättvist. och en sekund känns som en minut.

 

Jag har varken lust eller ork att skriva, men ska verkligen göra det så fort vi fått komma hem.. Och jag ska verkligen skriva om hur jävla ont man har efteråt, för såklart visste jag att man skulle ha ont.. Men alla skriver verkligen bara om förlossnings smärtan och jag har haft ondare än vissa värkar under min förlossning.. Och det önskar jag att någon gjort mig beredd på. 

 

Vi har iaf fått den finaste lilla killen i världen. Att ha en liten mini vi på våra bröst, att trösta och mysa med. Går inte att förklara med ord vad han efter 2 dagar betyder för oss. ❤ självklart är jag glad för det.. Men mår man inte bra vill man bara hem till dom som står en närmast. Deffenetivt inte vara på en avdelning med besöks och mobil förbud. Allting är verkligen upp och ner och att börja amma har liksom gjort att jag i ens sekunden gråter och är jätte ledsen, och nästa jätte lycklig och allt känns lätt. 

 

 

 

 

Vårt Mirakel. 

 

Den 4 Mars 2013, 15:32 kom äntligen våran

älskade fina lilla son till världen. ❤ 

49 cm lång & 3630 gram. 

 

Det finaste vi gjort. ❤

Då var den 2:a Mars förbi & jag kände mig rätt säker på att inatt kommer vi få åka, även om värkarna inte blivit så starka men det kändes så men nä.. Ligger här och allt är så lungt, trodde inte jag skulle reagera såhär, okej vi har fortfarande hela söndagen på oss men nä det känns inte kul, jobbigt att vilja ha ett datum så mycket och att vi båda kännt att det kommer bli, idag tänker jag dra med Fabian och gå i affärer, ska gå så mycket jag orkar & göra allt för att vår prins vill komma ut. ❤ 

 

Vår lilla prins ♥ har varit en brynäs kille redan

från första gången vi såg honom på ultraljudet.

Idag spelar AIK-BRYNÄS på hans beräknade dag

så tyckte dessa bilder var passande. ♥ Brynäs

vinner & våran bebis ploppar ut? hur bra som helst

tycker jag. ♥ 

 

Snälla, kom till oss.  ♥

 

 

Magen i vecka 40 (39+6) ♥

Vårt lilla fina älskade mirakel ♥

Idag är det dax att komma ut till oss.

 

 

 

Inatt på vägen hem från rånäs konstaterade vi att

fredagen den första mars hade slagit över till lördagen

den andra mars ♥ Den andra mars, som vi väntat en

hel evighet på? Det är verkligen med blandade

känslor vi befinner oss på den här dagen, jag vill så

långt in i mitt hjärta att han kommer idag eller imorgon.

Lugnet över att ha Fabian hemma & att det faktiskt är hans

beräknade dag. ♥ vår lilla prins. Att han legat i min mage i

280 dagar, att % blivit till 100% och att det återstår 0

dagar av min graviditet på appen känns liksom

skrämmande samtidigt som det känns underbart. ♥

 

Vi låg långt in på natten och pratade om honom,

och jag tror att äntligen börjar Fabian faktiskt bli

nervös, har varit en liten konstig känsla över

att han varit så lugn, men det börjar avta och jag

ser det som att vår lilla prins vill titta ut. ♥

 

Jag håller alla tummar och tår & ska ut och gå idag. långt.

 

 

 

 

 

Sofia Solder ♥ 8 Mars, 50 cm lång & 3680 gram.

Madeleine Blom ♥ 8 Mars, 51 cm lång & 3940 gram.

Tess bf 28/2  ♥ 8 Mars, 49 cm lång & 3095 gram.

 

 

 

 Nu stryks det sakta men säkert på listan.

 

Om ditt datum passerar får du självklart gissa igen. ♥

 

Idag var vi och skrev på faderskaps papper. Skumt när våran bebis inte kommit än & därmed en väldigt overklig känsla. Mycket påskrifter och vittnanden, men nu är Fabian biologisk pappa på papper och nu väntar vi bara på vår kille och hans person nummer. ❤ Sen är allt klart. Och sen ska vi bara lyckas bestämma oss för det perfekta namnet, inte alls lika lätt som jag trodde och har nu helt plötsligt fyra namn att vela mellan. ❤ Det får visa sig när han tittar ut hoppas jag.. Ikväll ska vi till rånäs så ska vila nu, 2 timmars sömn och små värkar är ingen bra kombination. Ha en fin helg. 

 

Har inte somnat än & därmed varit vaken i 20 timmar.. Inte en tendens till trötthet och ryggvärken gör ju inte saken bättre. spenderar natten i soffan med Mr Grey istället. 

 

Idag är det försts mars, en månad vi väntat så länge på och som alltid känts så långt bort. ❤ Nu är verkligen månaden här och imorgon beräknas vårat lilla mirakel komma.. Jag vill så innerligt att han kommer i helgen, och är inte så säker på att jag kan ha såhär ont så mycket längre till.. Kvällarna är hemska, kan inte gå eller resa mig upp själv och det gör så ont att jag inte vet vad. Älskade fina i magen, kom ut till oss i helgen. ❤ Vi vill inte vänta mer. 

 

Tusen tack för alla tips & pushningar.. Det är verkligen inte lätt att vara förstföderska.. Ska kolla igenom väskorna en gång till och försäkra mig om att allt är med Plus ta till mig av era bra tips & råd.. Vi hoppas så innerligt att våran kille vill komma i helgen, har klarar mig från kräkningar nån vecka, men igår kom det igen, först de vanliga värkarna jag haft ett par kvällar, dock mer svidande känsla i ryggen.. Sen världens tryck i både rygg och mage och toan var ett måste, efter det kom en trevlig överraskning framifrån alltså hela dagens mat intag.. Inte alls kul, vaknade imorse av samma tryck och fick även då hänga framför toan.. Någon som spytt såhär på slutet? Blir lite små frustrerad.. Det är så mycket jag undrar över, så många frågor utan svar.. ❤ Men allt blir som det blir och den känslan som finns i mig får gärna stämma.. 

 

snart kommer Madde och barnen, ska promenera till Coop och köpa god frukost, och sen hänga här.. Fler knop än så kommer jag inte göra idag. Imorgon står fotografering på schemat MED MITT NYA OBJEKTIV.. Återkommer om det i ett annat inlägg. Hoppas ni får en fantastisk dag! ❤ 

 

 

 

 

Nu tänkte jag för min egen & för andra skull

skriva ner vad som finns i bb väskorna. ♥ och om

någon har bra tips eller kommer på något jag glömt

är jag väldigt tacksam för en kommentar. ♥

 

 

Tofflor?

 

Tofflor?

 

Deo till oss båda.

Ansiktsservetter.

 

 

Blir lite smått nervös av den här listan, funderar över det

här med skor? Jag har inga tofflor jag kommer i just nu

med mina charmiga vatten fyllda fötter, men det är

skönt till både mig och pappan kanske? ♥

Vårt lilla hjärta får mer än gärna titta ut nu,

längtar ihjäl mig ♥ och orkar inte riktigt släpa på

den här magen längre. Förmodligen dom sista bilderna

jag tar med kameran nu, känner att magen inte är sådär

jätte charmig längre.. ♥