Jag ligger gömd under löven, jag ligger gömd
under snön. Jag har fastnat med händerna i marken,
i minnet från en mardröm. Jag är så långt ifrån dig,
som i ett annat land fast nära ditt. När allting verkade
enkelt i ditt liv, när du kände dig utestängd från mitt.

Jag försöker men jag förlorar varej gång, allting
jag lämnar om mig eller så lämnar jag dom, jag skulle
förstå om du ändrade dig och vände om.

Åren går in i varandra och jag inser att tiden
är kort, årstiderna smälter samman och jag vill
minnas det jag en gång glömde bort.
Och du som gått vid min sida säg mig,
verkar jag tyngre nu? Jag har varit så trogen det
jag tror på och hållit på förlåt som längtat ut.

Jag försöker men jag förlorar varej gång, allting jag
lämnar om mig eller så lämnar jag dom, jag skulle
förstå om du ändrade dig och vände om.

Jag försöker men jag förlorar varej gång, allting jag
lämnar om mig eller så lämnar jag dom, jag försöker
men jag förlorar varej gång, allting jag lämnar om mig
eller så lämnar jag dom, jag skulle förstå om du ändrade
dig och vände om.

Om du lutar dig mot solen, om jag lutar mig mot dig, om
jag blir bättre med tiden om du har tålamod med mig.