En oro.
Herregud vad jag med blandade känslor känner inför framtiden, när jag vaknar på morgonen & fortfarande är väldigt trött tänker jag att nu har jag redan varit upp & gett mat 3-4 gånger? Och nu vill lillen inte sova mer? Jag som är helt slut? Jag tänker på hur rädd jag kommer vara när värkarna väl sätter igång & hur jävla ont rent ut sagt det kommer göra, hur förbereder man sig för en sån smärta? Hur förbereder man sig för tiden som kommer överhuvudtaget ? Jag känner mig rädd för att hålla vårt barn för första gången, jag som inte gjort annat än bärt runt på bebisar sen jag var väldigt liten.. Jag känner mig ibland olycklig och kan gråta, sen försöka komma fram till varför och inte hitta en enda anledning? Jag känner mig så hjälplös inför kommande ekonomi, känslan att behöva be Fabian om pengar känns långt långt borta.. Men hur skulle jag klara av samma utgifter nu som sen? Det är ju en omöjlighet.. Mitt i allt så känner jag den största lyckan jag någonsin kännt och ibland är allt lugnare än vattnet men så kommer den där oron och jag vet inte hur jag ska tackla den, och det känns inte bra, inte alls.
Vill bara säga tack till dom som lämnar en kommentar med tips & råd, av 180 läsare borde väl fler kunna sticka in med något? Men jag är så himla glad för den kommentaren jag fick, det är ett lugn att få höra. ❤ Imorgon går vi in i en ny vecka & det ska firas på bloggen så håll utskik.
Åh, så mysigt! Ni har verkligen en fantastisk resa framför er!
Inte ska du behöva be Fabian om pengar... Det är ju hans barn och hushåll oxå ;-) det är bara att man delar lika såklart!! Hova in stålarna bara!!! Och det är helt normalt att känna som du gör ❤ puss
Ta det lugnt Bella! Du är grym och kommer klara allt galant! :) vi kvinnor är gjorda för att kunna föda barn :) så var inte allt för orolig! :) lätt för mig att säga, men jag tror på dig!
Det bästa av allt är när man får upp bebisen på bröstet direkt när hon/han kommit ut!! Så det ska du inte vara rädd för. :)
Allt ordnar sig alltid till sist ska du se :)
Glöm inte att du är grym! :)
Kramar <3
Man bara fixar det! Både sömnen och förlossningen. Hade samma rädsla kring värkarna men tiden bara flyger förbi och sen när det är över kommer du känna att de va piece of cake ;-) ta värk för värk och ta det lugnt. Din man kommer säkert vara mer nervig än du ;-) och sömnen, man går på ett sorts adrenalin att du kommer inte känna dig trött den första tiden hur lite du än får sova.. Det kommer gå galant!
Äh det var väll inget :)Jag vet själv hur mycket tips och råd jag ville ha innan förlossningen.
Jag tyckte det var jätte jobbigt att inte veta NÄR förlossningen skulle sätta igång. Och sen lixom smög den sig på.. först med lite molvärk och sedan lite värre värkar, visste inte riktigt när jag skulle börja klocka. Men sen känner man att nu är det på riktigt :)
Allt kommer gå jättebra och som Joanna skriver här över så kan förlossningen vara jättelång men det känns som det går skitfort för det händer en massa hela tiden. Iaf tyckte jag så. Min förlossning varade ungefär 12h. 12h utan värkar är jättelång tid men inte när man ska föda barn. Då är man så uppe i sig själv att man glömmer allt. Kom ihåg att detta är vad jag tycker/minns/känner :) Lustgasen var min bästa vän! Ta den!!!
Jag känner igen mig i dina tankar. Eftersom nattsömnen (oftast) blir störd när man har en nyfödd, är det jätte skönt att sova på dagen samtidigt som bebisen. Det tipset får man på BVC, "passa på att vila när bebisen sover" :)
Sen, förlossningen, den är ju så individuell.
Jag tycker att man kan andas sig igenom smärtan/värkarna rätt så bra. Självklart gör det ont. Men våra kroppar är gjorda för att klara av det, och vi är gjorda för att kunna hantera smärtan (lite iaf). Sen är det ju himla tur att det finns bra smärtlindring om man vill ha :)
Jag tror att oron är ett sätt att förbereda sig på.
Man får vara rädd och man är rädd för värkarna för förlossningen och för att man inte ska klara av att vara mamma. Men man klarar förlossningen, det gör jävligt ont den som säger annat ljuger, men den smärtan vet man om och man vet att det är en begränsad tid och att den för något fint med sej.
När han väl är född så kommer en jävligt jobbig tid med massa sömnlösa nätter när du har lust att kasta ut honom genom fönstret. Det är helt normalt att känna så, det gör de flesta, bara det att ingen pratar om det för det är så förbjudna tankar. Men man gör inte det, man orkar på nåt sätt och sen när han ligger i din famn och ler mot dej så glömmer du hur jobbigt det är.
Jag tror det är jätte viktigt att du kan prata med någon och få ventilera tröttheten och alla känslor som man har om att man är otillräcklig som mamma för det känner man vad man än gör för sitt barn.
Det är fantastiskt att få barn och supermysigt och himmelskt men det är även ett tungt ansvar och mycket jobb.
Du blir en bra mamma som kommer älska din son över allt annat. Och det är bra att oroa sej för då för förbereder man sej mentalt.
Ett tips är att om du tänkt amma så försök härda bröstvårtorna, för dom blir lätt såriga och då gör det ont sen när han ska suga. Gå utan bh under en t-shirt med tryck på som skaver lite. Det bästa att smörja dom med sen när du väl är där är bröstmjölken eller idomin.
Packa bb väskan redan nu så du har det gjort, lägg ett underlägg i bilsätet sista veckan fall att vattnet går för det rinner okontrollerat....
Ekonomi är alltid känsligt, men som de andra säger, nu är ni en familj och den som tjänar mest får betala mest. Ni är ett företag som måste gå runt inom alla områden, allt praktiskt och ekonomiskt. Och tappa inte bort varandra, lämna bort lilleman ibland för att få egen tid med Fabian. Det mår förhållandet bra av och morföräldrar och farföräldrar vill så gärna låna barnbarnet ibland.
Ett par dagar efter förlossning kommer mjölken igång, då känns det som om brösten ska explodera, bjud inte hem massa folk då för då kanske man bara går runt och gråter. För då kommer även en liten svacka efter förlossningen som har tagit mycket energi.
Jag hoppas verkligen att allt går bra för er, och jag tror på dej, du fixar det här precis som du fixat allt annat i livet.
Du har vänner runt dej som stöttar dej, du har en man som älskar dej och du har en trygg och fin mamma som du kan prata med som finns vid din sida vad som än händer.
Och vill du prata så finns jag här också. Jag vet att det är tufft även om man också är väldigt lycklig för sitt lilla barn.
