En massa lek för barnen i parken & såklart ville ingen åka hem.. Lunch, sol men blåst.. Svin kall blåst, ursch. Det kom ett dagis o två tjejer tog Noel under deras vingar o släppte honom inte haha, det är alltid så.. Nu sover Noel o jag sitter med en iskall islatte, lyssnar på deppig musik men som gör mig glad. Fabian hatar det så bäst o passa på. Jag börjar bli väldigt känsloladdad känner jag, det märks att vi närmar oss.. Alltså det är ynka dagar kvar. Kan inte förstå. Såklart tänker jag jätte mycket på om det är en liten flicka eller pojke, det har varit en pers för mig måste jag erkänna även om jag inte kommer ångra mig en sekund när VI liksom kommer få titta vad det är, tänk den känslan? Galet.. Nu spelar det ingen roll vem som kommer ut såklart, men att låta bli o undra går ju absolut inte.. O några fler drömmar har jag inte fått heller..