hjärtesorg

Jag antar det finns nån du skulle ringa om jag inte fanns.
heartbeat and loneliness. Nu vet du också, hur mycket han sårade mig med några
meningslösa ord. och du blev upprörd, förbannat. du ville slå, bara för att du bryr dig.
och det är verkligen en lättnad samtidigt som det kan vara det jobbigaste jag vet att
alltid ha någon som bryr sig, för just nu behöver jag så mycket tid för mig själv som
möjligt. jag behöver andas i det tomrum som blev över när du lämnade mig.
jag behöver se saker ur andra perspektiv & säg fan inte att det är lätt för det är det inte.
det känns lika meningslöst som om tio personer stod och sparkade på mig, jag är
inte tillräckligt stark för att ta mig upp. inte ännu. och om tre veckor ses vi, jag har försökt
komma på nånting vettigt o säga vad som helst, men jag är helt tom. du gjorde mig såhär.
& imorgon börjar ett slags nytt liv nånting jag ska se fram imot så sjukt mycket vilket jag till
en början har gjort. men det är ditt fel nu med, för jag får inte dig ur mina tankar. jag hatar det.
thank you mr moon. du har missförstått jag är igenting som du vill ha.

Kommentarer

♥ Skriv vad du vill här:

♥ Namn:
♥ Spara uppgifter

♥ Mail: (visas endast för mig)

♥ Blogg:

♥ Skriv

Trackback
RSS 2.0