det känns tomt eller hur?
helgen har varit propp, blir galen av den här stressen men å andra sidan
är det nog dax o börja hantera sånt. Jag är iaf kär i johan på mitt jobb, han
kan vara den skönaste människan jag träffat i hela mitt liv, ja faktiskt.
Jag har tillbringat mina nätter med nichlas i helgen, leave it there.
idag har jag varit i uppsala, med min mor & kristina. vi hittade en del, ett
par sommarskor tex. så typiskt mig. när jag kom hem skulle jag ha pluggat
men såklart så kunde jag inte vänta med o fixa mina nya saker så fick bli
det istället och nu finns ingen ork eller lust, så vi får se hur det slutar.
på tisdag ska iaf jag o pullan julhandla eftersom vi är lediga då, eller sofie
har ju en lektion hoho, men after that. thats nice, länge sen jag handlade
i en svensk klädaffär, ja herregud sen har jag inte fixat en enda julklapp ;o
baby im to lost in you.
När jag är såhär brukar det alltid gå o förklara det, och jag brukar alltid
kunna skriva ner hur äckligt dåligt jag mår och om hur fruktansvärt
lycklig jag är, men jag har blivit ett tomrum och ibland tror jag att allt det
här började redan i somras, i din bil, i din säng, i din pool, i ditt hus, på
din gräsmatta, vid bryggan och vid öltältet till " räck mig din hand, ge mig
din kärlek, den man älskar den saknar man så" men igentligen visste
jag redan från den stunden när regnet aldrig ville sluta rinna, och jag var
sådär blöt och kall som jag aldrig har varit förut, ja redan då visste jag
hur allting skulle bli och hur allting skulle se ut, ja och på något sätt så
kommer det där lilla av dig alltid finnas där, jag har insett det nu. och jag
kommer aldrig kunna komma tillbaka till vårt utan att tänka på dig. du var
igentligen aldrig värd allt det där, men hur mycket jag än vill så kommer
jag aldrig kunna slå tillbaka, och jag önskar verkligen att det slapp vara
såhär för jag klarara inte av det här längre. Jag orkar inte lägga all min
energi på att gå runt o försöka vara glad, jag är för genomskinlig i guess.
det var igentligen aldrig min mening, det som hände den natten när
huvudet snurrade hysteriskt, det var aldrig ritktigt det jag ville.
är det nog dax o börja hantera sånt. Jag är iaf kär i johan på mitt jobb, han
kan vara den skönaste människan jag träffat i hela mitt liv, ja faktiskt.
Jag har tillbringat mina nätter med nichlas i helgen, leave it there.
idag har jag varit i uppsala, med min mor & kristina. vi hittade en del, ett
par sommarskor tex. så typiskt mig. när jag kom hem skulle jag ha pluggat
men såklart så kunde jag inte vänta med o fixa mina nya saker så fick bli
det istället och nu finns ingen ork eller lust, så vi får se hur det slutar.
på tisdag ska iaf jag o pullan julhandla eftersom vi är lediga då, eller sofie
har ju en lektion hoho, men after that. thats nice, länge sen jag handlade
i en svensk klädaffär, ja herregud sen har jag inte fixat en enda julklapp ;o
baby im to lost in you.
När jag är såhär brukar det alltid gå o förklara det, och jag brukar alltid
kunna skriva ner hur äckligt dåligt jag mår och om hur fruktansvärt
lycklig jag är, men jag har blivit ett tomrum och ibland tror jag att allt det
här började redan i somras, i din bil, i din säng, i din pool, i ditt hus, på
din gräsmatta, vid bryggan och vid öltältet till " räck mig din hand, ge mig
din kärlek, den man älskar den saknar man så" men igentligen visste
jag redan från den stunden när regnet aldrig ville sluta rinna, och jag var
sådär blöt och kall som jag aldrig har varit förut, ja redan då visste jag
hur allting skulle bli och hur allting skulle se ut, ja och på något sätt så
kommer det där lilla av dig alltid finnas där, jag har insett det nu. och jag
kommer aldrig kunna komma tillbaka till vårt utan att tänka på dig. du var
igentligen aldrig värd allt det där, men hur mycket jag än vill så kommer
jag aldrig kunna slå tillbaka, och jag önskar verkligen att det slapp vara
såhär för jag klarara inte av det här längre. Jag orkar inte lägga all min
energi på att gå runt o försöka vara glad, jag är för genomskinlig i guess.
det var igentligen aldrig min mening, det som hände den natten när
huvudet snurrade hysteriskt, det var aldrig ritktigt det jag ville.
Kommentarer
Trackback
