en spricka i kristallen

Ett år har gått, ett helt jävla år.

den här dagen år tvåtusensex, visste jag inte vart jag skulle ta vägen.
var vi skulle stå och åt vilka håll våra drömmar skulle åt, några dagar senare stog
vi där med våra betyg i handen, och hade gjort våra val inför framtiden, vadå framtid
tänkte vi, hur ska vi kunna veta vad vi vill göra om tio år? och allting blev stenserriöst.
sen försvann dom där tankarna och vi fick uppleva ännu mer tillsammans, och ännu
ett kuvär med betyg i handen och vår framtid var spikad. i don't give a shit, för idag nu
den trettonde december tvåtusensju skiter jag i vilket, nu låter jag förbannat negativ, ja
jag vet och igentligen vet jag inte vad problemet är, men det finns ingen motivation till
nånting, inge skola, inge frisör, inge jobb, inge helg. Jag känner mig ännu sämre, när
jag varit borta från skolan i två veckor och nu andra veckan orkar jag inte gå till skolan
så stannar hemma två dagar, jag var aldrig sån här förut. skulle aldrig falla mig in,
det var feting allvaret för bara några veckor sen och det känns ganska meningslöst.
jag vill bli 20, parta tjugofyrasju tills jag får mina efterlängtade barn, gifta mig med min
rika snygga kille, flytta till thailand, bo på våran egna strand i vårat egna slott, och inte
bry mig för fem öre om vilken färg jag ska ha på strumporna, eller om jag borde träna
eftersom jag ätit en kaka, eller få dåligt samvete över att man dumpat killen som var
störtkär i en. snälla ni, jag orkar inte ens förklara för er vilken patetisk värd vi lever i
för det är ganska uppenbart, okej nu blev jag jävligt neggo igen men jag vill se fram imot
helger, jag vill se fram imot nya dagar. men såfan heller, inte en enda dag ger mig
sånt där pirr som jag fick i somras, eller sommaren innan den. och allting känns så
värdelöst när jag inte får träffa mina pullor lika ofta längre, dessutom är det överdrivet
länge sen vi sågs nu tjejer, vi lovade verkligen varandra att försöka och inte bli som dom.
vi lovade varandra att vad som än händer ska vi alltid hålla ihop, och ni kanske minns
förra nyårsafton, när vi skrek av glädje att det bara var två år kvar tills vi skulle fylla arton,
nu är vi snart där igen, nu har vi snart kommit till samma dag då vi förhoppningsvis ska
stå fulla och glada och skrika att det bara är ett år kvar, ett år kvar tills året vi fyller arton.
Jag ser fram imot det året överdrivet mycket, kanske för att vi gjort upp så grymt mycket
planer. jag älskar planer, jag älskar att se dom gå i uppfyllelse, lämna mig inte nu.




Alla glada människor, idag har det varit fyra minus & jag har varit i långsjö träffat mina
kära gamla lärare, fått lussebullar och sen kollat på samuel & tindra när dom varit lucia.
igentligen är jag en jävligt glad person, hela tiden även om det känns sådär jävla värde-
löst, men min helg ser fin ut. jobb jobb jobb jobb jobb jobb jobb. welcome new life,
det är mitt eget fel jag vet. motivation nu tack.  im still not over you, jag trodde jag hade
spikat en ny framtid med dig för en stund, en framtid som såklart inte skulle vara för
evigt, men åtminstonde för en stund. men den framtiden sprack och allting annat sprack.
jag har hittat en ny nu, någon som kanske kan få ta det där tomrumet och ersätta allting.
men jag är inte så säker längre, jag är inte så säker på om någon någonsin kommer
kunna ersätta det där. Jag har iaf nånting bra o berätta & det är att nu är min tid bokad.
ni har inte en aning, men jag håller det så för tillfället, tills det är dax. ni får veta då.

så hamnade jag här ändå? jag ska stå framför spegeln och öva på min frisyr inför morgon-
dagen, då vi har prov i långhår. det kommer gå så jävla bra, är skit taggad. iiiiiiiicke.

Det sjuka är att jag känner precis likadant.