Jag skakar av all denna meningslöshet.

Fan ta mig, och fan ta dig och dina kännslor. Jag tror inte att du ser, eller förstår
dig på mig alls. Det tar slut, jag tar slut, du tar slut. Jag brukade titta på dig i smyg,
få dig att le men det är också slut allt leende och jag vet inte varför.  Och när du
berättade varför du tog bort det där förra året, du var så dum mot mig. Finns inte
en chans, inte en tanke. Aldrig i mitt liv att det skulle kunna ske, nej. Och jag får
ont,  och jag orkar inte med alla dessa tårar.
Jag vill ha dig här på riktigt inatt!