Okej det här är så jävla mycket mitt eget fel, allting. Fast samtidigt så mycket erat.

och jag orkar fan inte be vara tysta, jag orkar inte be er försvinna. Inte idag.

Jag mår typ sjukt, huvudet kroppen fötterna hjärnan & hjärtat. Allt. Nästan

och jag vet inte vad jag ska ta mig till, vad som är det bästa just nu. Jag skulle kunna säga

att det skulle vara o få vara i dina armar, hållas om och få höra dom där fina söta orden

men det är inte vad jag behöver just nu, jag har insett det så jag ska släppa det, släppa dig,
släppa mitt hjärta. För en stund, några veckor. Kanske månader. 
För jag är fortfarande för rädd, för du ser för bra ut