this is not your problem anymore.

imorgon är det slut, finito, över på riktigt. Jag vet inte hur det känns, verkligen inte
för jag ser saker, jag ser tårar, jag ser glädje, jag får känna glädje, känna tårar, känna
kramar från alla dom där söta. Alla dom som undervisat mig i tre år. herregud
jag vet inte om man ska skratta eller gråta för det är så sjukt underbart fina tider men
samtidigt är det här nog något av dom sorgligaste stunderna i mitt liv.
Idag var det karneval i skolan eller vad det hette, Jalle sjöng och spelade. fyfan.
när han sjöng sin egen låt och jaqueline satt bakom o grät floder dunkade det extra hårt
i hjärtat. överallt. jag  vill inte säga farväl inte ta farväl. det gör sjukt ont.
Eva kom fram & önskade mig lycka till i framtiden hon skulle inte komma imorn o ta farväl.
Vi kramades länge, herremingud. det gjorde ont. pia & ritva gav oss en söt ros med ett kort.
niofyra. längeleveoss. fan va bra vi har haft det. Barnens fina ö osv. hjälp jag får tårar.
Men det finns alltid ett slut och nu har vi kommit till slutet, yes tyvär.
och jag ska kramas och jag ska pussas, jag ska gråta och ska ha jävligt kul sista tiden ut.
jag är dessutom lite pirrig nu, för snart ska jag  till pemmis och fixa kärran vi ska åka.
My god. jag är  pirrig över det lilla, det kommer bli sjukt fint. jag älskar det.

take a little break from all of this.