ice cold. jag har frysit hela natten, verkligen hela natten
och jag vet inte alls vad det beror på. Tanken av att du
vidrört mina saker, tanken av att din kropp har varit tätt
imot min, det kan vara därför för fan vad ont allting gör,
och jag kan inte ens förklara på vilka sätt det gör ont
antagligen för att jag inte vet varför det gör så ont.
Men när jag är med dig är jag den människan jag verkligen
vill vara och jag minns verkligen den dagen som jag fick ett
sms som fick hela min värld att snurra.  Jag vet nog inte
hur man beter sig i sånna här situationer längre, förur
var allting så jävla enkelt en lapp med en fråga och sen fick
man sitt svar. Jag orkar fan inte må som jag gör längre
heller, det måste få något sorts slut. och snälla du, sluta
ringa mig hela tiden. igentligen är det okej med mig,  det
känn skönt o ha någon som bryr sig om än som säger sånna
där betydelse fulla ord och meningar, sånt som får mig att börja
grååta. men det är inte okej med andra och det är inte okej med
mitt hjärta. och jag bryr mig. jag bryr mig om dig, och jag bryr
mig om alla pissiga människor fast jag inte borde. jag förstår
inte på mig själv och inte dig  heller. så vi ger upp.
för jag är för rädd, för rädd för allt.