vissa skulle säket säga att jag har tur, men jag skulle kalla det otur.  För jag har aldrig
missat en buss, aldrig försovit mig så jag missat en buss åtminstonde och aldrig
missat ett skolfoto, inte ett enda under alla dessa år i skolan och på dagis. tillomed
dagis herregud, och såklart när jag har varit så jävla duktig och inte försovit mig i nya
skolan så ska det såklart hända today, idag när vi har skolfoto. jag är så jävla besviken
och ledsen över det. extremt faktiskt, känns riktigt värdelöst och jag försöker se de
från olika bra sidor och då känns det genast mycket bättre tills jag kommer till hur
mycket jag pratat om det här med alla, frågat hur vi ska göra, klä oss osv. och nu
kommer jag inte vara med i katalogen på klassfotot FRP1B. fan också. och sen slog
tanken mig från i somras, när vi satt vid din pool med din katalog i handen och
bläddrade och du sa ; så jävla värdelöst att du inte kommer finnas med här nästa år.
finns aldrig nått att kolla på i den här skiten. sen skrattade vi, jag puttade i dig och
du drog ner mig. jag hatar att påminnas om sakerna som du gjorde, om sakerna
som kan ha gjort mig så jävla lycklig att jag inte ens minns hur det var. hur din bror
knackade på dörren mitt i  allt och hur du sprang efter mig med mina armband.
hur du flåsade i telefonen för att du visste att det fick mig att skratta, hur du hela tiden
ringde för att veta att allting var bra. men nu när saker inte är bra, nu när jag skulle
behöva det där som mest så finns det inte. oc h jag undrar om du också tänker de-
samma när du ser den där platsen, och om jag alltid ska behöva känna mig såhär
tyngd. så nerdragen och uppriven. jag vågar inte ens titta mig själv i spegeln efter allt.

nu är jag grymt besviken på mig själv. skönt att min mor känner sympati för mig och
för att jag ska åka in o möta sofie i täby & köpa lite saker som jag tänkt göra as länge
som jag inte haft pengar till, har inga pengar nu heller men sympatin leder till sånt.