one step at a time
det hjärta som skulle bli ditt på nått vis, det fryser nu sakta till is.
Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma, att den
dagen då du tar första steget. den dagen då beslutar dig för
att lägga allt det här bakom dig, den dagen då säger hejdå
kanske föralltid. Jag trodde verkligen inte att vi skulle behöva
komma till den dagen. Hur som helst orkar jag inte med
nånting just nu, nu ska jag göra det jag är tvungen att göra,
åka till skolfanet göra ett skit nationella prov, lämna in IV försent
vilket lär leda till katastrof fan alltså, fortsätta med APU, jobba
häcken av mig och bara vara jävligt ensam. tyvär, men ibland
får man faktiskt vara sån och jag väljer att vara det nu. Att jag ler
varje gång jag ser dig betyder inte att du alltid gör mig lycklig.
Kommentarer
Trackback
