Jag har insett att tiden gått alldeles för fort och att den inte har räckt till.
Jag har insett att ligga vaken på  nätterna med tusen tankar i huvudet som
vägrar sluta snurra, beror på nånting som ännu inte är fixat.
Jag har insett att vissa människor klarar man sig bättre utan, hur svårt
det än känns att medge det, jag har insett att jag släpper ut  alltför många
tårar, för inget. Jag har insett att många val jag gjort varit fel val, och insett
att jag lägger ner alldeles för mycket tid på att vara ledsen när jag borde
vara glad.. det är en ständig rädsla av att känna sig tryckt intill en vägg, men
ändå vara så ensam, det är en känsla av glädje och sorg på samma gång,
det är en smak av ilska och lycka, och jag vet inte åt vilket håll jag ska börja
sträva emot, jag vet inte åt vilket håll mina fötter vill ta mig. jag vet, ingenting.