Det här med bb väskan, jag får den liksom aldrig färdig.. Jag känner inte att det är någon prio, en konstig känsla. Lillemans saker är färdig packade, men våra saker går så trögt, varför? Någon som haft samma problem? 

 

Senaste dagarna när vi legat i sängen och bara pratat, låtit tystnaden tala för sig själv och njutit av lugnet bara för att vi kan så har ju självklart tankarna varit på vårt blivande barn, jag har nog inte förstått hur stort det är, vilket steg i livet vi tar, att vi från och med att han läggs i våra armar föralltid är bara våran, vårt barn. Hela vårat liv. ❤ Det är en sån himla märklig känsla, för nånstans i hjärtat kan jag känna den, även om den är så himla overklig och känns så långt borta. För 9 månader är en väldigt lång tid, det har hänt mycket under dom här nio månaderna och i 4 månader har vi väntat på den 2:a Mars och om en vecka är det datumet här, o om 3 veckor har vi garanterat en liten son.. En liten kille som vi sen ska lära allt vi kan, lära honom bli mycket bättre på ishockey än sin pappa och bli mammas lilla foto modell. Jag kommer förmodligen inte förstå att när han väl är ute och ligger där så fint, så är han min. Och jag ska få följa honom hela livet. ❤ Men jag längtar & jag hoppas att du inte tänker stanna allt för länge i mammas mage.