Tisdag.

Noel är verkligen en ny bebis på dagarna, han vaknar med världens största leende, är glad i princip hela dagen och kvällen ❤ men när det är dax för att sova? Då blir han verkligen så ledsen,  och orken tryter liksom efter evigt vaggande med en ledsen bebis, igår la vi honom ensam i sängen och gick där ifrån.. Han gnällde lite, sen låg han typ tyst i kanske 10 minuter? Yes tänkte jag tills han började gallskrika, försökte hålla mig men måste ju ta upp honom.. Då hade han gråtit så pass mycket att han somnade bums i min famn, så jobbigt att han ska behöva skrika sig till sömns.. går vi ut och går i baby Björn somnar han utan gnäll.. Men så vill vi inte behöva göra. 

 

Någon med liknande bebis symptom? ❤ 

 

Idag ska vi bara va hemma, vi har myst i

sängen från klockan åtta, nu äter lilleman & somnar förmodligen.. En hemma dag idag, ska städa och rensa!! Så Behövligt! Ha en fin dag :)

 

 

Åh, Maja var precis likadan! Under dom första månaderna så skrek hon varje gång hon skulle sova om hon inte somnade vid bröstet. Det spelade liksom ingen roll vad jag gjorde, jag kunde vagga i timmar eller låta henne försöka somna själv men hon skrek ändå tills hon somnade. Vi var helt slut alla tre och det kändes inte som att det någonsin skulle bli lättare. Jag läste nånstans att vissa bebisar är rädda för att somna, att dom tycker att insomningsprocessen är läskig. Ungefär som när man själv känner att man faller, du vet? Därför skriker dom och är ledsna. Med andra ord finns det typ inget man kan göra. Nu vet jag inte om det är så för Noel men Maja var så sen hon föddes oavsett vad vi gjorde. Till slut (när hon var runt 3-4 månader)så la jag henne i våran säng och jag la mig breve så hon kände att jag var nära hela tiden. Jag försökte vagga henne liggandes så hon skulle känna igen sig och lät henne somna "själv". Hon var ledsen i början men till slut så fattade hon poängen och nu somnar hon själv i sin säng oftast, men inte alltid, utan skrik på bara några minuter.Sen dess vaknar hon heller inte på nätterna för att hon lärt sig somna om själv utan att man vaggar.

Men jag minns att jag tyckte det var väldigt jobbigt så ville bara berätta det så du kanske ser ett ljus i tunneln. Det kommer bli bättre man måste bara hitta rätta lösningen för rätt bebis. Det var kämpigt men till slut gick det!

Sömnen är ju ett evigt "problem" för alla.. Det är ju självklart individuellt för alla bebisar men allt är ju nytt för dem och det verkar som att ni har hamnat o ett moment 22. Det verkar som att han har kopplat sömnen till något "läskigt" och liksom farligt och ni "räddar" honom från att behöva somna själv, men självklart vill man ju inte att han ska skrika sig till sömns. Prova att "buffa" honom i rumpan, när han ligger på sidan, samtidigt som han ligger i sin säng, på så sätt visar ni på att ni finns där och att det är okej att somna! Träna på dagen, då har du mer ork, att han ska somna av egen kraft i sin säng, innan han är dö trött, men när han är sömnig. Det är skit jobbigt! Men när Elsa var fyra månader bara bestämde vi oss att hon ska somna själv, det kanske är brutalt men nu sover hon skit bra. Det viktigaste är att dom inte ska känna sig ensamma men ändå liksom klara sig själv.. Hoppas de löser sig! :)

Jobbigt :/ Om jag förstått det rätt är ni en familj som far och flänger rätt mycket? Kanske behöver han hemmarutiner som varje dag är samma? Vi märker direkt på Leila när vi varit iväg.. men vi har samma rutiner varje dag/kväll. Gröt, pyjamas, mys i soffan och sedan somnar hon själv i sin säng. Vi har haft samma rutin sedan många månader tillbaka och vi har märkt att hon är trygg med det. Barn är som utvecklingsstörda, gillar rutiner :)