Förlossningsberättelse.
Vaknade på söndagen vid nio tiden, allt i sin ordning inget
konstigt och med andra ord inga känningar. Magen hade dock
en helt ny form, och jag och fabian undrade verkligen vad det
kunde vara, om det var ett tecken på att det snart skulle vara på G?
Tiden gick och vi bestämde oss för att åka till rånäs och mina
föräldrar för att njuta av det underbara vädret och grilla korv.
jag kände att det var nödvändigt att packa med BB väskorna, trotts
att jag inte hade några värkar, men det kändes mest rätt.
Sagt och gjort, kom dit vid 12-1 tiden, grillade korv och bänkade
oss sen i soffan. Mormor och Morbror skulle komma dit på middag
på kvällen och mamma tyckte vi kunde stanna, vi avvaktade lite
och vid två tiden började jag känna helt nya värkar, men än var det
ju inte dax tänkte jag.. Värkarna gjorde ondare och jag började
klocka, 2 värkar på tio minuter, så fortsatte det till ungefär 3 tiden..
Därefter kom dom mycket tätare, och vid fyra halv fem tiden bestämde
vi oss för att åka hem. Jag kunde inte sitta ner när jag fick en värk
utan ville ha något att hålla mig emot, fönsterbrädan var perfekt.
17:00
Ungefär vid 17 tiden åkte vi igenom norrtälje och vi bestämde att
köpa med mat hem från donken, någon ork till att laga fanns inte.
Köpte med från driven och skulle äta när vi kom hem, lämnade kvar
alla bb väskor i bilen och gick upp för att äta.. Fabian tog en tugga
av sin hamburgare ( han skyllde på att den var äcklig, jag tror att han
var väldigt nervös) hihi. Och jag fick inte i mig en enda tugga av min
mat, stod och hängde på fönsterbrädan eller vid handfatet.. Fabian
tjatade om att jag skulle ringa in, men jag hade bestämt sen långt innan
att jag skulle stanna hemma länge länge, tjena.. Tillslut tänkte jag att
hur ska jag kunna klara det här? Är väldigt känslig för smärta.
17:45
Fabian övertalar mig att ringa in, och jag i mitt tillstånd vill att han ska
googla vad man ska säga när man ringer, typiskt mig.. Väl i telefonen
så blir jag placerad i kö och jag hinner tänka tio gånger att jag ska
lägga på.. Vet inte hur länge jag står i kö men länge kändes det som.
När jag kommer fram får jag förklara hur värkarna är osv och då kommer
dom med två minuters mellanrum.. Kvinnan i telefonen tycker att dom är
väldigt täta och hon hör att jag har ont, men förbereder oss på att vi kan
få åka hem om jag inte är öppen..
18:00
Vi klär på oss och börjar göra oss redo för att åka, innan vi går till bilen
ser jag ett kissskydd till lillemans vagga ligga, säger att vi borde ta med
det och lägga i bilen ifall att.. Fabian hjälper mig in i bilen och så rullar vi
mot danderyd, när vi åker förbi donken i norrtälje visar klockan 18:07 och
vattnet går, herregud. Det är inte lite sipprande, utan floder av vatten och
som en liten fontän som sprutar rakt upp. Försöker lugna Fabian och säga
att han inte behöver köra fort för det utan vi tar det lungt.. Inte det lättaste
när man är den som sitter bredvid kanske. Resan till danderyd kändes som
en hel evighet när det tog 25 minuter.
18:30
vid halv sju parker vi bilen på förlossningen och trampar in.
18:35 är jag inskriven. Blir undersökt en halvtimme efter och är då öppen 3
centimeter.. Bebis hjärtslag ligger på 135.
20:00
klockan åtta börjar jag få ännu ondare, får 2 citodon och ställer mig i duschen.
Det gör ont att sitta och det gör ont att stå, försöker vara i duschen så länge jag
orkar och har ingen aning om hur länge jag står där..
20:35
Får ondare och ber att få lustgas, tack och bock. min nya bästa vän.
21:15
Kvälls personalen går hem & natt personalen kommer. Så himla himla nöjd
med natt personalen och håller tummarna vid varje undersökning för att det
ska vara dax och för att dom ska vara med vid förlösningen.
22:42
Börjar må illa och kräks.
23:31
Här har dom svårt att läsa av bebis hjärtljud med CTG och en skalp sätts.
23:42
Hade sedan lång tid bestämt mig för att EDA inte skulle sättas i min rygg,
men vid det här laget hade jag så jävla ont och var så himla trött att det inte
finns något annat att välja på.. Ber om alltså om EDA.
00:22
Tiden fram tills att ryggbedövningen sätts, är nog den tiden som kändes
längst under hela förlossningen.. Det kändes som en evighet och det gjorde
ondare och ondare. När läkaren kommer in minna jag att herregud vilken snygg
doktor och sen tittar jag inte upp mer.. Känner inte av när ryggbedövningen
sätts och det var ju just den smärtan jag var så himla nervös för, en bra läkare
med andra ord.. När EDAN börjat värka hamnar jag i himmelriket, vilken
lättnad.. Alla värkar försvinner och endast ett rejält tryck neråt återstår, åh vad
skönt det var, tror inte jag kan beskriva hur skönt..
Under natten händer inte så mycket, Fabian får sova lite och jag försöker vila.
Emellan åt fylls EDAN på och och jag töms på urin då det inte kommer något
när jag försöker kissa.. Nya skalpel sätts i bebis huvud och tiden går för mig
väldigt fort konstigt nog.
06:01
Blir undersökt och är öppen 10 centimeter, barnmorskan som varit med hela natten
tror att hon ska hinna få se bebis innan hon slutar 07:00 och jag får ett väldigt hopp
om att snart kommer vi få se våran lilla son.
06:49
Krystvärkar. och jag får för första gången pröva krysta.
utan resultat och när morgonen personalen kommer och jag undersöks
igen har livmoder tappen svullnat igen, är fortfarande öppen 10 cm men
kanterna är svullna och jag får inte krysta mer.
07:30
Får värkförstärkande dropp.
09:30
Endast en tunn tunn kant kvar runt om och personalen försöker utplåna den
genom att trycka bort den men det går inte..
10:20
Tappas på urin igen.
12:05
Droppet ökas då det gått 18 timmar sedan vatten avgång.
Känner hur trycket ökar neråt och ber om mer EDA.
Vid det här laget är jag väldigt ledsen och uppgiven för att inte tala om trött.
Funderar mycket på hur jag ska ha någon ork kvar till att krysta ut honom.
14:15
Nya personal igen, och vi får använda oss av förlossningspallen för att få
huvudet att tränga längre ner.. Ingen skön ställning alls och det trycker verkligen
på helt för jävligt mycket..
14:45
Börjar krysta. Smärtan går inte med ord att förklara, jag trodde helt klart att jag
skulle avlida, inte bokstavligt dö men att något skulle gå sönder så sjukt mycket
där nere av smärtan av döma. Jag skrek flera gånger att han måste ut, NU.
Attt jag inte orkar mer.. Blir erbjuden sugklocka och konstaterar att jag kommer
spricka enda till haparanda och att han kommer få ett fult huvud.. Nä tack.
15:10
Här börjar vi med handdukstricket, jag och en av barnmorskorna har dragkamp
och tro mig, det kändes i armarna dagen efter.. Ett väldigt väldigt bra hjälpmedel
fick sån energi och kraft från handduken..
15:32
Våran fina underbara vackra son föds.
Känslan när han läggs på mitt bröst, Fabian tätt intill och världens vackraste
ögon stirrandes mot oss kommer aldrig gå att förklara så jag kommer inte ens
försöka.. En helt underbar fantastiskt liten pojke som vi skapat och som jag fött
fram. ♥
Livet fick en helt ny mening och jag vet ärligt talat inte var livet var innan du kom. ♥
21 långa timmar tog det för våran prins att titta ut.
Vad skulle jag gjort utan Fabian? ♥
Älskar er mest av allt.
Kommentarer
Postat av: Sara
Gud så fint... Man kan nog aldrig förstå smärtan förens man är med om det själv, men självklart är allting värt belöningen man får! Jag längtar så sjukt mycket :)
Hoppas allt är bra nu och det är verkligen en helt underbart söt son ni fått!
Postat av: Petra
Va fint skrivet :) såå fin han är :)
Postat av: Monica-Gravid med nr 1
Åh, vad kul att få läsa. Blev nästan tårögd där på slutet :D Tack för att du delar med dig!
Postat av: Therese
Fick också värkstimulerande dropp då mina krystvärkar inte kom igång ordentligt. Hoppas verkligen jag slipper det i framtiden. Fyyyy faaaan va dom värkarna gjorde ont!
Postat av: E
åååh. finingar <3
Postat av: Linda C
Åh Bella <3
Trackback
