Kan inte sova, tusen tankar & minnen som hindrar mig.. Tittar tillbaka på en nyfödd son, så liten så hjälplös. Inte förns nu så ser jag hur mycket han växt, hur mycket han har förändrats.  Våran lilla kille, 3630 gram, 49 cm perfektion! 

Jag förstår inte hur tiden kunde gå så fort? Noel är ingen bebis längre, han är sju månader och fem dagar, han har egen personlighet och en egen vilja, han gör framsteg varje dag & förändras varje dag. Jag hade aldrig i mitt liv kunnat ana hur stark en kärlek kan vara, den kärleken jag känner för den här människan går aldrig att sätta ord på. Den tacksamheten jag känner för att vi fick just honom. Hur ont det än gör att tiden gått såhär fort, att tiden kommer fortsätta gå såhär fort och att vips så är tiden som mamma ledig över så blir ju varje dag med den här killen bara underbarare & underbarare. 

 

Jag längtar så jag spricker tills du säger ditt första ord, tar dina första steg, kommer springandes och kramar om mig & jag får säga allt jag vill säga dig & du kommer förstå det. 

Jag längtar tills den dagen du ska bli storebror, se dig lära ditt syskon allt du kan. 

 

Du ska alltid veta att du är meningen med livet. 

Jag vore ingenting utan dig mitt hjärta!